In Uncategorized

I början av året hörde travtränare DANIEL REDÉN av sig till Insamlingsstiftelsen Life After Racing. Beslutet om att låta valackerna VÄSTERBO HIGHFLYER och IN VAIN SUND lägga tävlingsskorna på hyllan var fattat, och det var dags för killarna att hitta nya hem.

SAGT OCH GJORT. Som upplägget fungerar när det gäller att hitta nya hem, lägger vi i Stiftelsen Life After Racing ut ett inlägg på vår Facebooksida: delar inlägget, förmedlar kontakten och hoppas innerligt att alla ska bli nöjda. Hästen, hästägaren, tränaren, skötaren och nya ägaren. Många gånger blir det lyckligtvis så. Flera av dem blir trevliga ridhästar i både skog och mark och på ridbanan. Gemensamt för de här hästarna, är att alla blivit någons bästa vän.

Men tyvärr hittar inte alla hästar hem, åtminstone inte varaktiga. Och i de fallen är det allt som oftast okunskap och / eller bristen på pengar som är boven i dramat. Som i fallet In Vain Sund. Snart efter att inlägget delats på sociala medier hörde en person av sig som var intresserad, och bara någon vecka senare lämnade den forne Elitloppshästen Redéns stall och flyttade till sitt nya hem, där han skulle bli både körd och riden. Allt verkade frid och fröjd. Tills för ett par veckor sedan. Ett inlägg på sociala medier gjorde gällande att In Vain Sund sålts vidare. Exakt varför framgick inte, men utom tvivel var hästen såld och flyttad. Det bara ett drygt halvår efter att han plockats bort från Redéns träningslista.

EN MARDRÖM. För dem som står hästen närmast, många gånger tränare och hästskötare, är det här det man vill undvika till varje pris. Att ens älskade vän ska slussas runt och flytta från ägare till ägare och det är anledning nog till att många väljer att hellre avsluta hästens liv. Ett lika jobbigt som förståeligt beslut, och ett beslut som vi genom Stiftelsen Life After Racing arbetar för att allt färre ska behöva överväga att fatta. Och det genom att driva tre huvudspår:

  1. Ge hästarna mer tid. Vi arbetar för att få fram ett ”pensionssystem” där alla som är engagerade i hästen – uppfödare, ägare, spelare och tränare – har möjlighet att sätta av pengar så att det finns, när hästen slutar sin tävlingskarriär, pengar som kan ge den de där månaderna som kanske krävs för att den ska hitta ett nytt, varaktigt hem.
  2. Rätt häst på rätt plats. Genom att ta fram ett besiktningsprotokoll med fokus på vad hästen är lämpad till, vill vi säkerställa att hästarna får ett fortsatt liv utifrån sina förutsättningar och villkor.
  3. Fler användningsområden för våra hästar. Att alla travhästar som slutar tävla ska kunna blir ridhästar, är en utopi. En travhäst som är ridtränad så pass att den förstår korrekt hjälpgivning, är helt klart enklare att hitta hem till, så det uppmuntrar vi travtränarna att göra. Men det behövs även fler travskolor och verksamheter där travhästarna kan fortsätta göra det de har gjort hela livet och samtidigt guida nya aktiva in i sporten, det behövs nya tävlingsformer där hästar kan gå ner i klasserna och fortsätta tävla fast på nya sätt, och det behövs verksamheter där hästarna bara kan vara hästar.

I slutändan handlar det om att vi alla måste ta ett ansvar för våra hästar – före, under och efter karriären. Vi tar gärna täten i det här arbetet. Besiktningsprotokollet finns klart, pensionssystemet nedtecknat på papper, upplägg för travskolor och tankar på hur kommunerna skulle kunna använda våra fantastiska hästar i arbetet för en bättre folkhälsa. Allt finns, idéerna och strukturen likaså, men inte de ekonomiska resurserna.

Fram till nu har våra egna välgörenhetsauktioner varit stommen, utöver det har ATG stöttat verksamheten från dag ett och vi i styrelsen har lagt otaliga ideella timmar på att få allt på banan. Men det behövs mer. För hästarnas välbefinnande kan inte stå och falla med enskilda människors vilja och möjligheter. Vi kan inte fortsätta hoppas på det bästa, som i fallet med In Vain Sund, där hästen hamnar snett men där tränaren då väljer att köpa tillbaka hästen. Ja, du läste rätt. Daniel Redén kontaktade den nya ägaren och KÖPTE tillbaka hästen som han ett drygt halvår tidigare hade skänkt bort. Slutet gott, allting gott – men sanningen är den att långt ifrån alla hästar har samma tur. Och vi kan inte bygga hästvälfärden på tur. Stiftelsen Life After Racing vill forma ett system som måhända inte ger varenda häst ett varaktigt hem – men väl varenda häst en andra chans. Det är inte bara en överlevnadsfråga för våra hästar, utan för hela vår sport.

HÄR KAN DU SE UPPSLAGET I TRAVRONDEN >

 

Recent Posts

Leave a Comment